Det medeltida Enköping

Det medeltida Enköping

via Wikimedia Commons

Enköping är liksom sina uppländska grannar Uppsala och Sigtuna en gammal stad och än idag går det att se spår från medeltiden i den moderna stadsbilden. För den medeltidsintresserade finns det en hel del att titta på i och runt staden.

Enköping vapen

Enköpings vapen – via Wikimedia Commons

Namnet Enescopinge nämns första gången i ett förlikningsbrev som utfärdades av ärkebiskop Stefan någon gång mellan 1164 och 1167. Det äldsta stadssigillet är från 1327 och det äldsta kända stadsprivilegierna utfärdades av Erik av Pommern den 14 april 1413. Borgare i Enköping nämns dock redan på 1250-talet i ett brev från ärkebiskop Jarler. Troligtvis har tidigare stadsprivilegier funnits men sedan försvunnit, eventuellt har de förstörts i samband med någon större stadsbrand. Stadsprivilegier utfärdades även av kung Sigismund 1594. Under 1300-talet fanns i Enköping ett hospital, sjukhus för spetälska, och även en av Sveriges äldsta skolor. Staden har brunnit ett flertal gånger under historien, bland annat brändes den av tyskar 1389 i samband med att kung Albrekt III av Mecklenburg, även svensk kung 1363-1389, befann sig i staden som fånge. Staden brann igen 1572.

Kyrkogatan  – Foto: Karin Zetterberg

Landhöjningen har förändrat landskapet runt Enköping och då också handelsvägarna. Först i mitten av 1200-talet blev Mälaren en insjö istället för att vara en havsvik. Idag går det att se hur vattenlinjen gått tidigare på några olika ställen i centrala stan.

Klosterparken – Foto: Karin Zetterberg

På 1250-talet grundades ett franciskanerkloster på Munksundet i Enköping, då fortfarande en ö. Klostret tros ha övergivits någon gång på 1540-talet. Klostret användes senare under 1500-talet istället som salpetersjuderi. Lämningarna efter klostret som än idag finns kvar grävdes ut runt 1930. På Enköpings museum finns en modell som visar hur klostret såg ut.

Vårfrukyrkan i Enköping byggdes i början av 1100-talet och är en av landets äldsta kyrkor. Kyrkan har renoverats och förändrats vid flera tillfällen. Till exempel togs under 1400-talet det dåvarande centraltornet ned och senare under bland annat 18- och 1900-talen har nya större förändringar gjorts.

På Enköpings Museum – Foto: Karin Zetterberg

Runt om Enköping finns ett flertal kyrkor med minnen från medeltiden att besöka för den intresserade. Kyrkorna i Härkeberga och Härnevi har målningar av Albertus Pictor och även kyrkorna i Sparrsätra och Villberga har målningar från 1400-talet.

Enköpings museum berättar om stadens och bygdens historia och en del av utställningarna handlar så klart om medeltiden. Uppland är rikt på fynd och några av dem som hittats runt Enköping finns att se på museet.

 

Skribent: Karin
Månadens Artikel #37, Maj 2017

Källor:

Svenska Kyrkan Enköping, https://www.svenskakyrkan.se/enkoping/varfrukyrkan

Eson, H. (2010). Enköpings Årtalsbok. En liten lathund för roade. Edita Västra Aros

Troedsson, I., Nyberg, L.O.H., Gryse, T., Kobbe, H. & Sandblom, S. (2007). Historia om Enköpingsbygden. Nørhaven Books A/S: Danmark

Opus Anglicanum på V&A

Ett besök på utställningen Opus Anglicanum på V&A

Den 9 januari 2017 besökte jag utställningen Opus Anglicanum: Masterpieces of English Medieval Embroidery på Victoria & Albert Museum i London. Den här artikeln handlar om mitt besök där, Opus Anglicanum i allmänhet och utställningen i synnerhet.

Kort om utställningen

Utställningen pågick under perioden 1 oktober 2016–5 februari 2017 i rum 38. De utställda föremålen kom dels från museets egna samlingar, dels från andra samlingar som de lånats in från.

På V&A hölls en liknande utställning 1963, men vissa av föremålen har inte funnits i England sedan de tillverkades under medeltiden.

Museet har normalt fritt inträde (med möjlighet att göra frivilliga donationer), men tillfälliga utställningar är det ofta inträdesavgift på. Till den här utställningen kostade biljetterna 12 pund. Jag läste mig till att förbokning rekommenderades, så det gjorde jag via nätet innan jag reste till London. Förbokningen gällde inte bara vilken dag besöket skulle ske, utan också vilken tid. Insläpp skedde varje halvtimme. Trots att jag var där mitt på dagen en måndag var det ganska gott om besökare, och ibland fick jag vänta på min tur att titta på ett visst föremål.

Opus Anglicanum katalog

Opus Anglicanum katalog

Jag hade fått ett bra tips, nämligen att skaffa utställningskatalogen i förväg, för att läsa in mig på vad jag skulle få se och skaffa lite överblick. Jag gjorde därför ett besök på museet dagen före utställningsbesöket. Jag passade också på att se mig om en del bland museets ordinarie samlingar. Utställningskatalogen är klart läsvärd även om man inte har sett utställningen. Den är en inbunden bok på 310 sidor (se bilden, köp den via Amazon), och bilderna i den ger möjlighet att se vissa detaljer bättre än det var möjligt i verkligheten.

Vad är Opus Anglicanum?

Opus Anglicanum, som betyder ”engelskt arbete”, står för medeltida broderier som fulländades i England, och som särskilt efterfrågades från 1100-talet till 1300-talet. Broderierna utfördes för såväl kyrklig som sekulär användning, men det är mest kyrkliga textilier som finns bevarade. Bottenväven som man broderat på är oftast av linne, silke eller ull, men det finns också exempel på att man broderat på blandmaterial av bomull och silke. Vävteknikerna varierar också. Ibland har bottenväven täckts helt av broderier, men ibland har det varit meningen att den ska synas, exempelvis när broderierna gjorts på sammet. Såväl silkestråd som metalltråd har använts i broderierna, liksom pärlor, stenar och andra prydnader. Själva broderierna utfördes ofta i klyvsöm, vanlig läggsöm, neddragen läggsöm och plattsöm, beroende på vilken effekt man ville uppnå och på vilken tråd som användes. För guld- och silvertråd användes oftast neddragen läggsöm. Den gjorde att så stor andel av den dyrbara tråden som möjligt syntes på ovansidan av tyget. Klyvsömmen kunde bland annat användas för att skapa tredimensionella effekter, som böljande kläder och hår eller runda kinder; det sistnämnda genom att sy i spiral. Silkestråd, gärna i olika nyanser, användes oftast för detta.

Vad fanns på utställningen?

Butler Bowdon cope, V&A

Butler Bowden kåpan. The original uploader was VAwebteam at engelska Wikipedia – Transferred from en.wikipedia to Commons by NotFromUtrecht using CommonsHelper., CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=8939525

På utställningen fanns en stor mängd kyrkliga textilier, såsom korkåpor, mässhakar samt fristående besättningar och bräm som tidigare suttit på olika liturgiska plagg. Korkåporna var utställda på två olika sätt. Den metod jag tyckte bäst om var när de låg platt, på lutande halvcirklar, så det gick att se hela kåpan. Den andra metoden var att de låg över ställningar som liknade tillplattade koner. Det hade fungerat bättre om dessa koner (och andra tredimensionella föremål) hade stått i montrar som gick att gå runt, men nu stod de i montrar där man bara kunde se dem från ett eller två håll, så det gick inte att se hela kåporna. En bra sak var att det gick att låna ett häfte som talade om vilka motiv som fanns på olika delar av de utställda korkåporna. Dessa beskrivningar finns också i utställningskatalogen. Vissa motiv, till exempel korsfästelsen, Kristi födelse och syndafallet, var lätt igenkännbara, liksom vissa helgon med tydliga attribut (eller där helgonens namn broderats i anslutning till motiven). Däremot var häftet till större hjälp när det gällde vissa andra motiv. Tyvärr fanns inget motsvarande för mässhakarna eller brämen och besättningarna. På utställningen visades också en altarduk tillsammans med en animation om hur den sytts av en tidigare korkåpa (animationen kan fortfarande ses på museets webbplats).

Utställningens äldsta föremål var daterat till första hälften av 1100-talet och var en sigillpåse som innehållit sigillet för ett dokument rörande grundandet av Westminster Abbey.

På utställningen särskilt fanns också ett antal sekulära textilier, såsom schabrak och den så kallade Fishmongers’ pall, som är ett bårtäcke och alltså användes för att täcka kistan under begravningsceremonier. Något som säkert intresserar en hel del SCA-iter är prins Edwards (Svarte prinsens) rustjacka, som nyligen har restaurerats och konserverats. På den var broderierna dock illa åtgångna, och hela plagget var täckt av ett tunt nät för att hållas samman och inte vittra sönder ytterligare. Det gick ändå att uppfatta plaggets konstruktion samt merparten av mönstret av franska liljor och lejon, även om jag faktiskt hade svårt att se att mönstret varit broderat.

Kvaliteten på broderierna var otroligt imponerande. Jag var glad att jag hade med mig mina läsglasögon, så jag verkligen kunde ta till mig sådana saker som färgskiftningar i figurernas kläder och ansikten, små detaljer som fingrar, tår och ögon, djur, ansiktsuttryck, fjädrar och mycket mer. Mycket av materialet var i väldigt fint skick, och föreföll nästan inte slitet alls. Andra delar var delvis nötta, så att linneunderlaget syntes. På vissa föremål var partier av broderierna helt bortnötta.

I utställningen ingick också en del föremål som inte var textila, däribland en halvcirkelformad kista för korkåpor, svarte prinsens sköld, den s.k. svanjuvelen från Dunstable, några relikvarier och en målning som föreställde en korkåpa som gått förlorad.

Slutligen visades också en film som visar hur broderier av opus anglicanum-typ kan utföras (filmen kan fortfarande ses på museets webbplats).

Tyvärr var det inte tillåtet att fotografera, men titta gärna på museets eget material: https://www.vam.ac.uk/exhibitions/opus-anglicanum-masterpieces-of-english-medieval-embroidery

Skribent: Lady Isabel du Talus
Artikel #36, Mars 2017

---

Vasatidens Mat

Vasatidens Mat

Vad åt man i Sverige under Vasatiden? Det är en fråga som inte är helt lätt att svara på, i ljuset av bristen på källmaterial, men vissa slutsatser går ändå att dra.

Till skillnad från många eurpeiska länder saknar Sverige kokböcker från renässansen och medeltiden. Ute i Europa finns en rik skatt av kokböcker från 1200-talet och framåt, som visar på både regionala skillnader och på rätter som spridit sig över ett flertal områden; i Sverige kommer den första genuina kokboken, Een lijten kockebook, på svenska 1650 (Ny utgåva Per Erik Wahlund, ed., En gammal svensk kokbok 1962; Fabel, 1990. Denna bok är slut från förlaget, kan finnas på andrahandsmarknad och på bibliotek) De delar av Sverige som ursprungligen var danska kan berömma sig av betydligt tidigare texter: Harpestrengsboken från 1300-talet och Koge bog från 1616 (finns att köpa på Adlibris). Hur ska man då hantera denna brist på källor för Vasatiden?

Till att börja med får man se på de förhållanden under vilka råvarorna odlades och bereddes. Man åt lokala råvaror, eftersom transporterna tog lång tid. Undantaget här är kryddor och torkad exotisk frukt, som måste ha importerats, antagligen till ansenliga summor. Råvarorna var distinkt säsongsbetonade, med brist på färska grönsaker under vinterhalvåret och diverse lösningar på förvaring. Svenska grönsaker och frukter är ofta möjliga att förvara över vintern, lagrade kallt men frostfritt, och kött och fisk röktes, torkades, eller saltades. Man åt, trots att detta är en vanlig idé, inte härsken mat om man hörde till överklassen – de fattiga hade antagligen inte alltid ett val. Salt kött och fisk vattlades, som man fortfarande gjorde med salt sill långt in i modern tid, för att dra ur saltet. Mjölk kärnades till smör och ystades till ost, som är betydligt mer hållbara än mjölk. Smör kunde också skiras för att hålla sig ännu bättre. Vasatidens mat var med andra ord närproducerad, säsongsbetonad, och hade ofta genomgått processer som förlängde hållbarheten.

Vi kan också se på hur renässansens mat ser ut i näraliggande områden. Den begynnande upptäckten av världen medför att nya produkter når Europa: vissa typiska produkter från nya världen har ännu inte slagit igenom – potatis, tomater, majs – men redan 1493 medförde Columbus sockerrör till Karibien. De nya möjligheterna att odla sockerrör förvandlade gradvis sockret från en krydda till ett normalt inslag i överklassens och så småningom medelklassens kosthåll.

Trots att den kokbok vi har är från 1650, hundra år efter Vasatiden, är den antagligen ganska rättvisande för en tidigare matkultur. Den stora förändringen i matlagningsideologi kommer under barocken; man börjar nu avvisa medeltidens passion för kryddstark mat och betonar att mat ska vara enkel, naturlig, och smaka av råvarorna. Sverige är inte med på tåget här; Charles Ogier, fransk ambassadsekreterare, klagar i sin resedagbok från 1634-35 över den rikhaltiga kryddningen av svensk mat (citerad i Wahlund 12). Vi kan notera att hans förakt till fullo delas av Wahlund i hans förord till Een lijten kockebook. Hela kokboken är, intressant nog, tydligt medeltida i sina rätter, och en del av dem, såsom polsk gädda, är en version av ett recept på fisk med kryddor, mandel, och torkad frukt som förekommer över hela Europa i hundratals år. Sverige är alltså inte ännu med i det nya matmodet; det gör det möjligt att använda kokböcker som är betydligt senare än Vasatiden för att dra slutsatser om Vasatidens mat. Man kan dock notera att Höks En liten handbok i kookekonsten (1695) är betydligt mindre medeltida – här har Sverige börjat ansluta sig till de nya idéerna om matlagning.

De två kokböcker som är mest användbara för att extrapolera Vasatidens svenska matlagning är alltså Koge bog (1616) och Een lijten kockebook (1650).

Een lijten kockebook

Een lijten kockebook är förvånansvärt folklig i sina recept: det finns avancerade recept, såsom den ovannämnda polska gäddan, som måste varit på tok för dyr för gemene man med sina korinter, mandlar, kanel, ingefära, peppar, saffran och citroner, men det finns också många recept på kål, inklusive kokt i köttbuljong utan mycket krusiduller. Råvarorna är från Sverige: grönsakerna är kål, ärtor, bönor, spenat, och diverse sallater, fisken är lax, gädda, braxen, ruda, och lake, med strömming och flundra som de enda saltvattensfiskarna. Dessutom finns recept på kräftor, höna, oxe, lamm, hare och vildfågel. Större klövvilt, som i stora delar av Europa anses som det bästa köttet, finns bara omnämnda som alternativ till hare; det antyder också att Een lijten kockebook inte är tänkt för överklassens kockar. Den innhåller däremot en hel del dyra kryddor och exotisk frukt som citroner och pomeranser; man kan tänka sig att den är avsedd för den burgna borgarklassen.

Koge Bog

Koge bog, å andra sidan, har en annan typ av recept. Medan kålen dyker upp här också, liksom rödbetor, spenat, och ärtor, så finns det också recept som antyder en högreståndspublik. Här finner vi mängder av korvar och pastejer, lutendrank, en typ av kryddat sötat vin som dracks i stora delar av Europa under hela medeltiden (utan surmjölk), vilt, stekta torkade fikon, marzipan, pepparkaka, och kalv stekt som rådjur. Maten är fortfarande lokal, med kryddor och frukt som importerats, men mer fokuserad på komplexa tillagningsmetoder.

Så, vad åt man i Sverige på Vasatiden? En del mat som skulle förefalla oss exotisk (stekta fikon, fisk med torkad frukt) men i huvudsak mat som är annorlunda – och mer – kryddad än vi är vana vid, men som innehåller råvaror vi känner igen och tillagar dem på samma sätt som vi alltid gjort. Nedan finns några recept att prova för den som har lust. Normalt anges inga mängder eller tider – kryddorna för lutendrank är ett undantag. Man får pröva sig fram.

Recept att pröva

Lutendrank (Koge bog)

(översättning av kryddmängderna till moderna mått från http://forest.gen.nz/Medieval/articles/cooking/1616.html).

Här är receptet neddraget från de ursprunliga åtta litrarna.

Krossa och blanda 15 gr kardemumma, 1 gr ingefära, 10 gr kanel, 2 gr muskot, 3 gr paradiskorn (kan ersättas med lite mer kardemumma och en nypa peppar).

Blanda ½ liter vin med 250 gr socker och koka till en sockerlag. Häll i kryddorna, ta det av spisen (låt det gärna dra en stund) och sila det. Häll på 1 ½ liter kallt vin och slå alltihop genom silen 3-4 gånger så att det tar till sig av smaken och klarnar.

Kokt zucchini (Koge bog)

(det fanns en europeisk zucchini, som helt slogs ut av den amerikanska. Det är oklart om detta recept är för zucchini, pumpa, eller gurka)

Skala zucchinin, skär den i små bitar (receptet uppmanar en att ta bort kärnorna men med modern zucchini behövs det inte). Koka zucchinin i mjölk tills den är mjuk, när den är mjuk, mosa den i mjölken. Blanda i lite brödsmulor (torrt vitt bröd är bäst, använd inte ströbröd), låt det koka tillsammans, och smaksätt med en smörklick, peppar, och saffran. En smula salt är också en bra idé eftersom vårt smör inte är så salt.

Höns eller andra fåglar med lemoner att koka (Een lijten kockebook)

Ta ett par citroner och skär dem i små bitar (skala dem bara om de är tjockskaliga – försök hitta tunnskaliga som inte behöver skalas), blanda dem med brödsmulor (se ovan), korinter, och vin. Sjud blandingen så att citronerna mjuknar ordentligt, lägg i kycklingbitar (enligt receptet halvkokta, men små bitar fungerar lika bra). Salta, krydda sedan med peppar, ingefära, muskorblomma, kanel, saffran och socker efter smak.

Ett annat sätt att koka spenatekål (Een lijten kockebook)

Sjud spenaten knappt mjuk, krama ur vattnet. Lägg det tillbaka i grytan med smör, peppar, och en gnutta vinäger, sjud det en kort stund och servera.

Bakad marzipan (Koge bog)

Skålla och skala mandel, mal den (enklast i mixer), blanda den med ungefär lika mycket socker och lite rosenvatten (rosenvatten, eller bara några droppar vatten, ska tillsättas under malningen så att mandeln inte oljar sig). Bred ut marzipanen på oblat eller kex, baka den i ugnen på låg värme, och strö över koriander och anisfrö när den är klar.

Skribent: Celemon Gwynedd
Månadens Artikel #35, Mars 2015

Uppdateringar på hemsidan

Hej alla läsare,

Eftersom det tar en del tid och kraft att jaga reda på ämnen och artiklar att publicera kommer vi under 2015 att dra ner till en större artikel varannan månad, och samtidigt göra fler Throw-Back Thursday blänkare på torsdagar, under 2014 publicerades de en torsdag mitt i månaden. När vi inte har en ny artikel en månad kommer det istället en bonus TBT.

Om du har något som du vill se en artikel om, eller om du har en artikel som du vill publicera skicka den gärna till Aros Webbminister web@nullaros.nordmark.org

/Lia de Thornegge