Denna augustitorsdags historiska tillbakablick blir till Tyska städer, men först lite om stadsprivilegier.
Stadsprivilegier i Sverige fungerade under medeltiden ungefär som stadsprivilegier annorstädes. Sådana privilegier delades ut av den kungliga makten, vilket gav en stad annorlunda förutsättningar, skatter, rätt att hålla marknader och så vidare, än den omgivande landsbygden. Städer fick också visst mått av självstyre skilt från kronan och Borgmästare var en prestigefull titel med faktiskt makt.
Düsseldorf
Nu till de tyska städer som den 14 augusti (1288 och 1370 respektive) fick stadsprivilegier.
För den väst-tyska staden Düsseldorf var det inte en kung, men väl en greve (Adolf VIII, ibland Adolf V, av Berg, en lydstat i det Heliga Romerska Imperiet) som suveränt styrde sitt område, som 1288 gav ut stadsprivilegierna till det samhälle som uppstått där floden Düssel flyter in i Rhenfloden.
Borgmästarens titel här var “Oberbürgermeister” och fram till det att Greven, vid den tiden Hertigen, av Berg flyttade sitt säte hit på 1380-talet hade han mest makt i den etablerade staden. Symbolen för Düsseldorf är en hjulande pojke, Düsseldorfer Radschläger, vilket kommer från flertalet legender. En av de första kommer från ett blodigt slag 1288 vilket staden gick segrande ur och resulterade i stadsprivilegierna. Det sägs att barnen hjulade längs gatorna för att fira segern.
Carlsbad
År 1370, tio år innan Hertigen av Berg flyttade till Düsseldorf, delades det ut ett privilegiebrev till Karlovy Vary av Karl den IV, Kung av Böhmen och Tysk-Romersk Kejsare, vilket gör att staden döps om till Carlsbad i hans ära. Det finns många historier om de helande egenskaperna av de varma källorna, och staden är fortfarande den mest besökta spa-orten i Tjeckien.
Karl IV lagstadgade 1356 i en vad som kom att kallas hans Gyllene Bulla hur det Tysk-Romerska Kejsardömet skulle styras och denna stadga höll i fyra hundra år. Alla kvarvarande exemplar av denna har skyddats som ett världsminne av UNESCO (se ansökningshandlingen här). Det var denna skrift som kodifierade vem som var valbar och hur nästa kejsare skulle väljas för riket, vilket gjorde att de blodiga striderna vid varje Kejsares död inte längre skedde, och Karl IVs tid som regent i Böhmen beskrivs som dess Gyllene Ålder.