Öl i det engelska renässanshushållet

Förra månaden handlade min artikel om brödets betydelse i kosthållet och den här månaden går jag vidare till den dryck som utgjorde den dominerande källan till energi.

Det första man måste minnas är att vatten i sig själv inte ansågs eller ens var drickbart utan föregående beredning. Detta var väl känt av samtiden och man beskriver olika sätt att åtgärda problemet men metoderna resulterade knappast i något som skulle godkännas som dricksvatten i dagens samhälle. Brunnarnas lokalisering i förhållande till hemlighus, kreatursstallar och avloppens avrinningar gjorde att vi får förutsätta att vattnet sommartid utgjorde en riskfaktor för magsjuka.

Ett sätt att lösa vattnets skadlighet var att tillsätta ytterligare ingredienser för att påbörja en jäsprocess som efter dess avslutande dödat eventuella skadliga bakterier i bryggden.

Med denna bakgrund har vi lättare att förstå att ölen intog en sådan dominerande del av vätskeintaget i alla samhällsklasser. Öl i någon variant dracks kallt, upphettat och ljummet, med eller utan kryddor och fungerade också som vätska i matlagningen.

Konsumtionen låg då runt 2-4 liter om dagen för samtliga i hushållet och beroende på den sociala ställningen varierade alkoholhalten kraftigt mellan de olika dryckerna.

Även denna artikel bygger på boken Plenti and Grase och författaren Mark Dawson har i sitt arbete med räkenskaperna identifierat olika typer av öl.

Utifrån bevarade recept och räkenskaper konstaterar han att öl framställdes i fem olika varianter med stor regelbundenhet. Åtgången på ingredienser visar på att bryggningen skedde varje vecka och att lagringen var kort.

Det starkaste ölet, March beer, bryggdes på våren och ansågs vara det bästa och mest hälsosamma medan den vanligaste produkten ordinary beer var en vardagsvara som dracks av de flesta. Small beer, en produkt som endast konsumerades av hushållets enklare personal kan av ingredienserna att döma ha varit en knappt alkoholhaltig produkt som syrats snarare än jästs.

En annan bok i min bokhylla som behandlar ölbryggning vid denna tid men i svensk kontext är den utmärkta boken Skrovmål som handlar om förplägnaden i den svenska flottan under 15-1700talen. Där har författaren gjort några grova skattningar av alkoholhalten i olika maltdrycker och kommit fram till att den enklaste öltypen höll en alkoholhalt runt 1.5% vilket motsvarar dagens lättöl tämligen väl. Då åtgången på ingredienser här är liknande kan vi anta att small beer var en liknande produkt.

Under 1500 talets gång övergår britterna från sin traditionella ale till en humlad typ av öl. Den traditionella brittiska maltdrycken tycks ha varit ale, en dryck som helt saknade humle men denna slogs ut av den alltmer populära tyska typen som innehöll rikligt med humle som gav en bitter smak och hade goda antiseptiska egenskaper.

Från början importerades humle i stora mängder men på 1570-talet har de flesta övergått till att odla egen humle och därigenom minska på kostnaderna. Innan mitten av århundradet odlades humle mycket sparsamt som medicianalväxt men grödans betydelse ökar med tiden.

1577 beskriver en resenär i Derbyshire att “ale dracks av gamla och sjuka”.

Övergången mellan de två maltdryckerna måste ansetts mycket plötslig av de äldre generationerna som under en 20-års period sett en daglig vara förändras till oigenkännlighet.

Bryggning och bakning var slutligen dominerande sysslor i hushållet året runt. En hushåll om 10 personer bör ha haft en sammanlagd konsumtion om 150 – 250 liter öl i veckan baserat på en dagskonsumtion runt 2-3 liter och all denna öl framställdes normalt i hemmet av gårdsfolket.

Bryggningen ägde rum i särskilt anpassade utrymmen med grytor av lagom storlek och inte i det vanliga köket. Måttenheten 1 hogshead motsvarar 58 gallon dvs. runt 170 liter och öl mättes i denna enhet så vi kan misstänka att grytstorleken var minst denna.
Brygghusen kunde vara välutrustade med vattenledningar i bly, rinnande vatten och avloppsledningar för spillet. Dawson har bland sina räkenskaper hittat anteckningar från reparationer och stambyte i en äldre brygghusbyggnad där blyrören ersatts med nya.
Brygghuset låg ofta i anslutning till bakstugan även i brittisk kontext och de båda verksamheterna var nära sammankopplade eftersom öljästen också användes vid brödframställningen. Bröd och öl var de två basvaror på vilket hela kosthållet vid denna tid vilade.

Kött, fågel, och mejeriprodukter gav variation och smakrikedom men för den dagliga kosten var brödet och ölen avgörande. Vi kan idag svårligen tänka oss ett så pass enahanda kosthåll men vi behöver inte gå längre tillbaka än till 1940 talet för att konstatera att en stor del kosten bestod av en enda vara. Potatis.

Nästa gång kommer jag att studera proteinkällorna i den engelska renässanskosten, kött och mejeriprodukter.

Länklista:

Plenti and Grase av Mark Dawson
Skrovmål av Ulrica Söderlind

Skribent: Helwig Ulfsdotter
Månadens Artikel #13, Mars 2013