Intarsiabroderi

Material och teknik

Intarsiabroderi, ibland kallad mosaik-broderi, är en teknik där ett mönster utklippt från två olikfärgade bitar vadmal byts mot varandra och sys in i hålet som bildas när de klipps ut. Bitarna sys ihop räta mot räta med en enkel kastsöm. På framsidan täcks sömmarna med remsor av gyllenläder som fästs med hjälp av läggsöm. Det finns också vissa fynd där sömmarna är täckta med en smal remsa linne istället för gyllenläder.

Läggsömmen görs alltid med en grov vit lintråd. Mönstrena består av olika djur, verkliga eller påhittade, som i många fall symboliserar antingen Maria eller Jesus. Deras ögon, tungor, klor och tänder är ofta gjorda med vit ylle som appliceras efteråt. De lagda remsorna gyllenläder används också för att visa detaljer, som till exempel ett lejons man.

Eftersom sömmarna är relativt ostabila så har man inte använt den här tekniken för att tillverka vardagliga saker. De flesta kvarvarande exemplen är brudpällar som sparats i kyrkliga miljöer. Vissa delar har senare tagits från dessa tak och gjorts om till kuddar eller dynor.

Vissa exempel är inte riktig intarsia, utan mönstret är skapat genom att applicera gyllenlädret på tyget enbart som konturer. Det finns flera exempel bevarade i Sverige och Finland, alla från den senare medeltiden. De är mestadels daterade till 1400-talet.

En päll, som tyvärr inte finns bevarad längre (det enda som finns kvar av den är en skiss av N.M. Mandelgren från 1866), tror man användes som brudpäll vid Torgil Knutssons giftermål med Hedvig von Ravensburg 1303. Om det är den faktiska pällen som användes vid deras giftermål i Stockholm eller en som tillverkades som minne och donerad till deras lokala kyrka i Östra Stenby är inte känt, men heraldiken i skissen tillhör Torgil Knutsson och Hedvig von Ravensberg. Enligt vissa uppgifter skulle denna brudpäll levereras till ett museum men kom aldrig fram. Istället tror man att den förstördes när kyrkan genomgick renoveringar i slutet av 1800-talet. En källa säger att den revs sönder och användes som trasor under arbetet i kyrkan.

Övriga exempel på kvarvarande intarsiabroderier

Masku-pällen (Finland) – varje fyrkant är ungefär 69 x 69 cm och därmed något större än de flesta pällar av den här sorten som hittats i Sverige. Den mesta texten som finns på dessa sorters textilier är på svenska, vilket visar på att detta är ett genuint svenskt hantverk. Masku-pällen har text på både svenska och latin, vilket inte är förvånande med tanke på att Finland var en del av Sverige vid den här tiden. Djuren som avbildas är likartade de på Dalhem-pällen som är det största och bäst bevarade exemplet i Sverige. Masku-pällens originalstorlek tros vara 209 x 277 cm eller större. Färgerna är inte desamma som de färgstarka röda och blå på den svenska pällen. Här har man istället kombinerat blågrönt med blåsvart och vitt samt en svag röd färg.

Päll från Dalhems kyrka I (Sverige) – varje fyrkant är 55 x 55 cm. Röd och blå vadmal användes för att skapa 12 kvadrater med djur inuti en cirkel och i ett fall en oktagon, med franska liljor som dekoration. Totalt är det sex djur som alla förekommer två gånger, tack vare den dubblerande aspekten av den här tekniken. Alla konturer är dragna med gyllenläder läggsömsapplicerade med en grov lintråd. De grekiska rankorna på kantramen är applikationer av vit vadmal precis som djurens ögon, munnar, tungor och klor. Denna textil har daterats till slutet av 1300-talet eller de första åren in på 1400-talet.

2 dynor från Skokloster (Sverige) – den första av dessa dynor finns det två teorier om. Den ena presenteras i boken “Medeltida vävnader och broderier i Sverige” (sidan 58), den andra beskrivs i den bildtext som finns i Historiska Museets bildarkiv. Den första teorin hävdar att dynan har använts av en präst i en stol. Denna slutsats dras från den latinska texten “SACERDOTES ET LEUITE MINISTRI DOMINI”. Den andra källan hävdar att kudden är ett fragment som en gång var en del av en hel brudpäll som gjorts om till en kudde. Dynans dimensioner är ungefär 62 x 68 cm.

Den andra dynans mönster består av fyra stycken fembladiga-rosor i röd och blå vadmal. Det är ett ganska grovt arbete med hopfogade bitar av andra sorteringens tyger utan hänsyn tagen till trådriktning. Två blommor är placerade i utskurna cirklar, medan två har dekorationer i vit applique. Alla rosor har en applikation av vit eller orange ylle i mitten. Båda dynorna är daterade till 1400-talet.

Ilsbo-textilen (Sverige) – den här fragmentariska biten intarsiabroderi är intressant eftersom sömmarna inte är täckta med gyllenläder, utan med remsor av vitt linne som har vridits och läggsömsbroderat fast med en grov vit lintråd. Det har varit svårt att datera detta fragment, men den är troligen från 14- eller till och med 1500-talet.

Skeppstuna-pällen (Sverige) – Här har vi åter igen två olika beskrivningar av en och samma textil. En från boken “Medeltida vävnader och broderier i Sverige” (sida 58) och en i bildtexten från Historiska Museets bildarkiv. Enligt boken har denna päll, precis som den från Ilsbo, sömmarna täkta med vridna remsor vitt linne. Enligt bildtexten är kantningarna gjorda med läder. I det här exemplet är djuren inte inringade i cirklar på de olikfärgade fyrkanterna. Kvadraterna är små, sidorna är mellan 28 och 31 cm. Sömmarna mellan alla fyrkanter är täckta med en bredare remsa vit vadmal, och remsornas kanter har täckts med antingen läder eller linne – beroende på vilken beskrivning som är den rätta. Hela pällen består av 4 x 6 rutor, vilket ger den totala storleken 163 x 225 cm. Den har daterats till slutet av 1400-talet, eller möjligtvis 1500-tal.

Dyna från Hög (Sverige) – 58 x 58,5 cm. Den är gjord av blå, röd och grön vadmal. Det hjort-liknande djuret är rött med gröna ögonbryn och bakgrunden är blå. Precis som de flesta exemplen så kombinerar den här dynan intarsia och applikation. Kanterna har gyllenläder läggsömsbroderade fast med grov lintråd. Den hittades på baksidan av en dyna i kyrkan i Hög. Daterad till 1400-talet.

Päll från Dalhems kyrka II (Sverige) – denna päll består av 12 kvadrater av blå och röd vadmal som vardera är 36 x 36 cm. Vissa av dem är klippta på skrå. Det här är ett exempel på “falsk” intarsia, eftersom djuren bara har fått sina konturer dragna med hjälp av applicerade remsor gyllenläder. De är inneslutna i cirklar av applicerade rankor. Kanten har två sorters dekorationer: en rankas konturer, och konturer av tistlar med bokstäver inuti. Den ena kortkanten har inga spår av den här sortens dekorationer, vilket tyder på att den här pällen aldrig blev helt färdig. Även om den här pällen visar likheter med den tidigare från samma kyrka, så är hantverket mycket mindre avancerat.

Gripenstedt-pällen (Sverige) – Liksom Dalshem II-pällen är detta inte ett riktigt intarsiabroderi, men den använder sig av konturtekniken med läderremsor från intarsiabroderi och även liknande djurmotiv. Den här pällen är också rikt broderat med siden. Den tillverkades på 1500-talet, troligtvis för bröllopet mellan Kerstin Eriksdotter (Gyllenstierna) och Knut Bengtsson (Sparre) som skedde den 22 oktober 1515, vilket man kan se från de vapen som avbildas och hur dessa två familjer kan sammankopplas.

Även om de flesta fynd är härifrån så är Sverige inte det enda landet som tillverkade textilier med den här tekniken. Det är dock utan tvekan så att de tillverkades i landet, vilket vi kan se på de material och den text som finns i pällarna. Den här tekniken med mosaik-broderi och applikationer i kombination med remsor av gyllenläder återfinns också på kontinenten under medeltiden, specifikt i Tyskland, Frankrike och Spanien.

Den vanligast förekommande tekniken på kontinenten, och särskilt i Tyskland, är dock densamma som återfinns i Gripenstedt-pällen med konturer av gyllenläder och rikliga sidenbroderier. De tyska textilierna kallas oftast för täcken, vägg-tapeter eller antependier (de textilier som hänger framför altare, oftast längs tre av sidorna). Precis som de svenska exemplen så är de tyska textilierna också indelade i rutor, men snarare än djur så är det heraldiska motiv som finns inuti dessa.

Lady Racaire har vänligt nog tillåtit mig dela ett foto hon har tagit av ett Schweiziskt täcke som visar stora likheter med de svenska textilierna men som också har rikligt med sidenbroderier. Täcket är 155 x 221 cm och är gjord 1643 av ylle, siden och linne.

Bibliografi

• Medeltida vävnader och broderier i Sverige, Agnes Branting & Andreas Lindblom, Almqvist & Wiksells förlag 1928.
• Prydnadssömmar under Medeltiden, Anne Marie Franzén, Kungliga vitterhets historie och antikvitets akademien, 1997.
• Historiska museets bildsamling, www.historiska.se

Skribent: Meisterinne Katheryn Hebenstreitz
Månadens Artikel #8, Oktober 2012